Du är min idol!!

 "Du är min idol!" Det var faktiskt en person som helt plötsligt sa det till mig härom veckan. En jämnårig seglarkompis. Jag tittade mig omkring men det fanns ingen annan där. 'Hon yrar' var min första tanke, hon kan inte mena mig. "Jag?" frågade jag sedan. "Ja", sa hon som den självklaraste saken i världen. Jag blev helt paff: 'vad är det hon säger? Varför säger hon så? Skämtar hon med mig?' Men det gjorde hon inte. Vad hade jag gjort för att förtjäna den kommentaren? Inte en aning! Och jag hann inte fråga.

Det enda som kom ur min mun var: "Det har aldrig någon sagt till mig förut" och det är så sant. Jag har aldrig varit någons idol förut. Inte vad jag vet förstås. Eller kan det vara så att vi alla i någon form är någon annans idol? Kan det vara en möjlighet? Varför inte, egentligen? Alla har vi ju något speciellt och alla har vi olika erfarenheter och upplevelser som ingen annan har.

Finns det någon som beundrar dig? Är du någons idol? Vem vet, det kanske du är!!  :-):-):-) 

Ha en fin pingst!