Att skriva är läkande

Är man hjärntrött kan det vara svårt att hinna med att formulera sig i tal. Att skriva däremot ger tid till både reflektion och bättre formuleringar. Det är även terapeutiskt att skriva av sig en massa tankar och erfarenheter. Det känns skönt att få det ur kroppen och när det kommit på pränt så behöver man inte längre komma ihåg det eftersom det ju redan finns att läsa. Man skapar liksom plats för annat i sin hjärna när det som ligger och ältas kommer ut. När det skrivs får man dessutom lite annat perspektiv på det hela, det blir lättare att se det ur ett större perspektiv. Samtidigt som fingrarna springer, eller om ´man kör pekfingervalsen :-), över tangenterna så blir det en bearbetning på ett mer konstruktivt sätt än om man låter samma gamla tankar mala runt i huvudet dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad... Man kan helt enkelt bli av med gammalt skräp samtidigt som man vaskar fram de diamanter som finns gömda däremellan.

 Som hjärntrött blir det vanligen mindre resor och möten än tidigare vilket ibland får en att tycka att det inte händer så mycket i ens liv. Men inget hindrar en att använda sin fantasi och där kan allt hända. Hur mycket roligt som helst kan flöda fram genom den föreställningsförmåga man är född med. När jag har svårt att sova låter jag ibland min fantasi bygga vidare på en berättelse som är roligt eller spännande. Jag kan då få hjärnan att ha roligt vilket brukar få den att slappna av och så småningom somna. Berättelsen byggs på lite, lite i taget och efter en tid, vanligen några år för min del, så är den klar att skrivas ner. När jag blir trött på berättelsen kan jag enkelt starta en ny. En del säger att man inte ska dagdrömma, men det är ett fantastiskt sätt att ta sig bort från en grå vardag till ett sprakande äventyr som man styr helt själv OCH som man som hjärntrött också orkar uppleva.