Må du ha ett trevligt jobb!

12.03.2020

Lever vi för att jobba eller jobbar vi för att leva. Både och skulle jag vilja säga. Vi jobbar definitivt för att leva, dvs tjäna pengar, såvida man inte har turen att ha inkomster på annat håll än från arbete, dvs kneg. Arbete ger en inkomst så att man kan klara sitt uppehälle med hyra, mat, kläder etc. Det är nödvändigt att ha en inkomst i vårt samhälle, det lär inte gå att klara sig annars. Visst finns socialbidrag, soppkök och snälla människor så man kanske inte riskerar att dö av hunger men livsvillkoren blir inte roligt. Känslan av att ligga till last kan vara påfrestande för många.

Lever man då för att jobba? Självklart finns alla varianter men jag tror att människan behöver sysselsättning för att må bra. Eftersom jag haft några perioder i livet där jag varit mer eller mindre avskärmad från arbetslivet så vet jag hur jag reagerar, jag blir tröttare, tappar lusten att företa mig något och tappar kontakten med vänner, ibland känns det rentav som om man tappar kontakten med verkligheten eftersom det man upplever är begränsat. Man är hemma och träffar få personer, det blir minimal stimulans, även om det är precis det man behöver just då, så är det inte roligt.

Jag anser att det är superviktigt att känna att man ingår i ett sammanhang. Annars kan tillvaron lätt bli kaotisk och man blir negativt inställd. Livet måste kännas meningsfullt och det finns säkert några som lyckas med det utan att jobba. Och så finns det de som får den känslan av att jobba. Grattis till er som känner att ni är på rätt plats och blir bemötta på bra sätt. En förutsättning är att uppgifterna är stimulerande (eller att kollegorna är det) och ger en känsla av att man är lite viktig. Enkel test, Tänk att du står i en grupp människor där alla verkar prata med varandra om saker de har gemensamt, ingen pratar med dig och du kan inte tillräckligt mycket om ämnet för att kunna göra inlägg. Men så plötsligt kommer samtalet in på ditt specialområde och då kan du plötsligt vara med och bidra, och det brukar kännas mycket bättre. För bidra tror jag att alla människor vill, med det de kan. För alla har kunskaper/insikter/erfarenheter som ingen annan har och tillsammans kan man nå ännu längre. DÅ känner man att man är med i sammanhanget, att man bidrar och är lite viktig. Förstå mig rätt. Ordet 'viktig' har flera nyanser men jag menar känslan av att vara med i en gemenskap, att man är viktig för resultatet. Det är så himla viktigt!

För att få till detta måste dock förutsättningarna passa. Olika människor har olika lätt för att ta för sig. Olika människor behöver olika förutsättningar för att det ska kännas bekvämt. Det är ju ok att alla är olika, brukar det basuneras ut, och då måste det även var ok att skapa olika förutsättningar så att det passar individen. Individen är ju så viktig att man t o m får ett personnummer innan man ens hunnit få ett namn. Så var är problemet? Jo det vet vi alla, men generellt borde det vara obligatoriskt att se till att folk ges/skapar de förutsättningar de behöver för att kunna bidra. En smed kan inte smida utan ässja, en programmerare kan inte skriva datorprogram utan en dator, en chef kan inte basa utan underställda. En hjärntrött kan inte heller jobba utan rätt förutsättningar. Är det en utopi att alla ska kunna bidra med det de kan? Jag är inte alls inne på några kommunistiska tankegångar, endast mänskliga.

Tänk vilka samhällsekonomiska tillgångar vi alla skulle kunna vara, om vi inte valdes bort, ratades eller förminskades. Det handlar endast om att skapa förutsättningar. Skapa förutsättningar för rymdforskning går vanligen fint, likaså att skapa förutsättningar för att bygga nya fabriker, vägar, för högre produktion. Vilket är enklast och billigast att skapa: en ny marssond eller militära vapen med allt vad det innebär av tillgång till råvaror, transporter, elenergi mm eller att skapa förutsättningar på arbetsplatser med ljuddämpning, tidsanpassad arbetsdag? Och varför är det så bråttom med produktionen där det handlar om ekonomi och maktbegär och inte människor? Men det tar jag och fördjupar mig i en annan dag.

Må du ha ett trevligt jobb/sysselsättning resten av ditt liv.