Att leva för sin egen skull eller för andras?

Ibland när humöret är i botten och livet sugit all kraft från en och livet verkar värdelöst, kan någon säga: "Men du har ju din man och dina barn att leva för." Det är säkert med välmening detta sägs men skulle det viktiga med mitt liv  vara att leva för dem? Är inte mitt liv till för mig själv? Att göra det jag vill, det jag kom för att göra?  Visst älskar jag min familj och de ingår definitivt i något som är värt att leva för MEN jag skulle hellre höra någon säga: "Men ditt liv är ju så viktigt! Det är ju ingen annan som upplever det du gör och det är ingen annan som strävar så bra som du. Tänk så mycket roligt du kommer att göra bara du återfår lite kraft!" DET skulle känna mycket bättre att höra - för visst är mitt liv viktigt, inte bara den del som innefattar familjen utan allt det andra som jag vill göra och uppnå. Jag har inte släppt alla ambitioner bara för att jag är hjärntrött och har dåliga dagar emellanåt. Jag är ju jag, jag vill leva för min skull, jag lever för MIN skull.