Trasig eller förgylld?

Hej igen,

Jag läste nyligen, kommer tyvärr inte ihåg var, att man i Japan förr hade för vana att laga trasigt porslin med guld. Att ställa fram en skål med guldlagningar ansågs väldigt fint, finare än en skål utan lagningar.

Jag kan se mina skador, mina ärr, min ökad trötthet, allt motstånd jag stött på som fina, guld värda erfarenheter. Jag har blivit en djupare person, kunnigare, starkare och med stor empati och vilja att delge av det jag vet och varit med om. 

Ok, vägen är/har inte varit lätt eller kul alla gånger, jag har verkligen känt mig som en skärva av mitt forna jag emellanåt, men önskan att bli hel är stor så jag vårdar mina ärr  och hoppas de ska glimma i mörkret för den som vill och är beredd att lyssna. 

Hur känner du dig? Naggad i kanten, skärvlik eller rentav förgylld? :-)