När vänner försvinner

När vänner försvinner är sorgen stor. När jag tänker tillbaka på de år som varit efter att hjärntröttheten kom så kan jag tyvärr konstatera att en hel del vänner har försvunnit. Kanske är det normalt att vänner försvinner? Jag vet inte men jag har just inget minne av att vänner försvann ur mitt liv tidigare. I vilket fall är det väldigt tråkigt. Man känner sig mer och mer ensam. Ju mer ensam man är - desto mer längtar man efter vänner, eller i alla fall en vän. En riktig vän. Visst finns det vänner kvar men det börjar faktiskt glesna ut... Hur gör man för att hålla dem kvar när man inte har så mycket ork. Man kan inte hålla jämna steg med dem, men varför ska man behöva göra det? Alla har väl sitt eget tempo. Räcker det inte med att man trivs ihop? Att jag trivs med dem betyder tyvärr inte att de trivs med mig. Suck!

Jag försöker att inte prata om min hjärntrötthet, jag fattar att det inte är roligt att lyssna på. Min värld har på vissa sätt krympt, där jag befinner mig är inte de andra. Där de är är inte jag. Att hänga med i det som händer i omvärlden är faktiskt svårt när man har begränsad ork. Jag går sällan på bio, nästan aldrig på konserter, vilket många gör. Det är svårt att diskutera en film när man inte sett den, att diskutera musik när man inte orkar lyssna på den, att diskutera resor när man precis orkar ta sig till jobbet. Att diskutera jobb och karriär när man försöker hänga kvar i det jobb man har så gott det nu går.

Ensamhet är ibland oerhört skönt, men ibland måste man träffa människor, att få diskutera livets bräcklighet, mysterier och syfte för det har man haft tid att fundera mycket på. Men det är sällan ett ämne som tilltalar de 'aktiva' människorna. De har så mycket annat som  upptar deras intresse och tid. 

Att behöva ge upp sitt favoritintresse för att man inte orkar är tungt. De personer jag brukar träffa då kör ju glatt vidare utan mig. Den vänskapen som hänger ihop med ett visst intresse är svår att  flytta till annat tema...

Ja, idag känns det lite tungt, hoppas du har en riktigt god vän där ute ... Kram